The Book Of Souls
Kategori: musik
Det senaste halvåret har jag dratt ner på min skivkonsumtion. Istället för att köpa de flesta skivor som jag varit nyfiken på så försöker jag att bara köpa de jag verkligen vill ha. Hur många gånger har man inte köpt skivor man är nyfiken på som sedan bara blir ståendes i hyllan? Jo exakt.. för många gånger. Över tid är det många band och skivor som bleknar bort. Musiken var bra i tiden den kom men åldras inte med värdighet. Det finns även de skivor som fortfarande är bra men som jag aldrig lyssnar på för att jag ständigt upptäcker ny musik. Kanske ett I-landsproblem.. men så är det.
En av de skivor jag väntat på under året och som bara måste stå i samlingen är Iron Maidens senaste platta "The Book Of Souls". I min ungdom lyssnade jag inte på Iron Maiden för det var inte "coolt nog" men har under de senaste åren köpt på mig hela deras studiodiskografi. Nu är de en av mina stora favoriter. Under första genomlyssningen av "The Book Of Souls" slår förundran mig över hur konsekvent Iron Maiden varit under hela sin karriär. Jag tillhör den fanskara som även uppskattar och lyssnar på alla Iron Maidens skivor efter "Fear Of The Dark". Den ända skiva jag ställer mig frågande till i deras diskografi är "Virtual XI". Låtmaterialet på det albumet är inte särskilt bra. Men i övrigt tycker jag att de bara släppt konsekventa och bra album. "The Book Of Souls" är ingen undantag. Iron Maiden lyckas att få hela dubbel-cdn, på 92 min, att vara intressant. Den blandar dåtid med nutid. Melodierna och stämmorna är gripande. Låtmaterialet tar en på en riktig resa. Tre utav elva spår är över 10 min och blir aldrig tråkiga. Gubbarna i Iron Maiden är runt 60 år men inte på något sätt passé. Jag är säker på att "The Book Of Souls" alltid får stå kvar i min skivhylla.
